Ja, egentligen hade vi tänkt oss att vi skulle ha förlovat oss i Thailand. Under vattnet. De flesta andra gör det ju under en romantisk middag, eller hemma – efter en romantisk middag... visst, vi gillar romantik. Men vår romantik ligger på ett annat plan, kan man säga. Den handlar mer om hur vi kompletterar varandra, fyller ut varandra till en helhet - som pusselbitar. Vi ville göra något annorlunda. Vi ville överraska vår omgivning. Men... Henric fick nytt jobb och kunde ju inte börja det med att be om ledigt i tre veckor! Vi bestämde oss för att ta en vecka ledigt istället. Och åka till Egypten. Och det trots att Marie blev jättesjuk där sist vi var där och sa att hon aldig igen skulle åka dit! Den här gången var Marie sjuk redan på resan ner (det är nåt med Egypten och Marie alltså). Vi bokade resan, köpte ringar, bestämde datum och fixade en fotograf. Eftersom vi dykt där nere förut hade vi redan koll på en dykarrangör som vi trodde kunde hjälpa oss. Mycket riktigt. Tysken Sven blev vår tredje dykbuddy och han plåtade medan vi nervöst bytte ringar... det var ju lite läskigt - hade vi tappat ringarna där hade de försvunnit ner i bottensanden! Henric hade förberett för ett frieri, trots att vi redan bestämt. På knä där nere öppnade han upp sin skrivplatta, där stod "Vill du gifta dig med mig?" Marie gjorde naturligtvis dyktecknet för OK/Ja. Till kvällen hade vi redan i förväg bestämt med Henrics bror att vi skulle träffa honom och hans kompisar i El Gouna (vi var i Hurghada). Han var där med ett gäng kompisar, sammanträffande nog samtidigt som vi. De hade ingen som helst aning om vad vi hade för planer och vad vi gjort tidigare under dagen. Vi tog en taxi dit, genom öknen medan solen var på väg ner. När vi satt där på hamnbaren försökte Henric diskret flasha med ringen för att brorsan skulle se. Han såg inte. Till slut satte han upp handen, och Marie också, och DÅ gick det upp ett ljus! Vi åt middag tillsammans allihop på en mysig restaurang och sen delade vi vår, från Sverige medhavda, skumpa på brorsans hotellrum. Tandborstglasen räckte nästan. Brorsan fick halsa det sista ur flaskan. Sen tog Henric och Marie lokalbussen tillbaka till Hurghada och stupade i säng efter en lång och rolig dag. Knappt ett år senare, den 27 maj 2006, gifte vi oss i Storkyrkan i Stockholm... ja, den bredvid slottet i Gamla Stan (vi ville göra nåt som ingen annan gjort, såklart). Samtidigt passade vi på att byta efternamn, till ett gemensamt och egenpåhittat; Gladare. Kika förbi Maries sida på Reseguiden.